S (short) M (message) S (service)
Dag 1
SMS 1: Goomöra! Förstår att du förståss är uppe och springer runt som tuppen själv, i en hyffsat trevlig kaluffs. Jasså, inte det?.. Vad sa du? En gång till är du snäll.. Nej. det är otroligt svårt att begripa - tala tydligare!... Va? ...... Jaha, men vänta!.. Du sover ju!! Oo, allt det jag hörde måste varit ord du sagt i sömnen!! Skit också. Jag är alltså vaken alldeles själv.. Bittert. Ensamt. sitter på en bänk ute och fryser.. Vaktar vagnarna som japanerna håller i. Vänta, nu släppte de dem. Plikten kallar. I got to go, inte tid för detta trams!............ Heeeeeeh, några libaneser ser ut att dra till sig dem nu. Ja ja.. Jag sitter väl kvar. Tänk positivt ester. Du har ju faktiskt varma skor på dig åtminstone. Du överlever kylan på bänken!.... Men vänta! Var är min sko?? När jag tittar ner är det enda jag kan se, en trasig strumpa på en röd stackars fot! Det var det värsta! Någon måste varit här och tagit den?! Du milde. Nu kommer snuvan också. Vilken morgon!!
SMS 2: Fortsättning följer..
SMS 3: Tillbaka på bänken igen. Denna gång iklädd en gul reflexjacka.... så syns gör jag, jo tack. Det är kanske bra detta. Om inte annat så ska det väl se till att skatorna ser mig, o då vet de vart de INTE ska släppa sin Skit. Å andra sidan har jag lärt mig att inte lita på deras intelligens allt för mycket. Plus att helt plötsligt får de ju för sig att surprica och de utbyter då blickar med de andra gråskallarna i deras crew har jag märkt. Blickarna verkar betyda "DROP THE BOMB" (har krävts noga iakttagelser att kunna översätta översätta i så konkreta ord) och alla ger då ifrån sig 30% av den totala kroppsvikten - alltså i lös form.. Neeji, men det händer ju bara ibland. Ser ut att vara mestadelskråkor idag så kanske jag klarar mig.....juste! Om du undrar hur det gick med foten så är allt bra nu. Sprang ner till lennart som påstod att den var förfrusen, drog fram nå verktyp och högg. Låter lite brutalt men det gick fort. Som tur är fungerar kvarståendefot mycket väl dessutom... Oj vänta! En polis vinkar,
SMS 4: DRAMA. DRAMA!! Åh, du arma själ!.. Här på arlanda anser vi att varje sekund är dyrbar. Tid är pengar! Poliserna tar detta på högsta allvar, o när de då råkande se texten i mitt förra meddelande då jag nämnde "DROP THE BOMB" blev kalabaliken enorm! med tanke på att flygplatsen precis blivit bombhotad (av explosiva bomber, inte nå skitbomb även om vissa djur kan tendera att ha aningen explosiva lortar) kanske jag kan ge dem lite förståelse. Men min förklaring till de orden begrep de inte alls, utan beordrade mig att släpa tonvis med vagnar som straff, därav detta långa avbrott. Skoningslöst har jag nu kommit undan. När jag haltande (pga morgonens tidigare incident) gick mot kontoret stötte jag på thord, min psyk. lärare. Han undrade varför jag haltade så dramatiskt, o jag bad honom titta efter. "Jag har förlorat en fot." Jag berättade hela historien om allt som hänt under dagen. Han ville inte förstå. Han påstod att han visst kunde se båda mina fötter.
SMS 5: Han var envis och påstod att jag fått för lite stimuli. Att jag istället hittade på saker för attstimulera mig själv. Vilket tjaffs. Jag vägrade lyssna på allt. Jag fortsatte att gå istället. Och jag gjorde mina haltningar ännu mer dramatiska. För o visa liksom. Jäjä, skickar fler uppdateringar senare, verkar ju bli en helt knasig dag!!.... O du har inte vaknat än nej.. Dröm på bara. Snart vaknart du upp i den kalla, sanna verkligheten.
SMS 6: .. Tappert försöker jag med endast ett ord sammanfatta min senaste tid här på jobbet; ärofylld. Min roll som vagndragare har fått mig att inse - vi människor älskar inte atthedra och berömma de som skyver på vagn. Vilken vishet jag berikats med! Det är för mig en ära. Men i min inre syn ser jag glada människor som applåderar vart än jag går fram. De slänger serpentiner på mig. Jag försöker alltså lura mig själv. Har hört att det ska vara rätt effektivt.
SMS 7: Sidär, på plats på bänken igen. Fåglarna är borta! Blev precis informerad om att det är tre grader kallare här uppe än på marken. Hoppas inte fotstumpen blir inflammerad! Har den senastehalvtimmen gått och trott att vi fått besök av dinosaurieörnen här i Sverige, sedan såg jag loggan från SAS. Såpass, ett flygplan alltså. det kunde jag ju begripit. Ja, men faktiskt. När jag tänker på det så är det inte allt för stor skillnad på flygplatser och djur på zoon. Likheter överallt. Börja med svennen. Vår arbetsförmåga har ju tydliga paraleller med myrans. Brasilfolket är ju självklara som frukten som förbrukas och äts av elefanterna och noshörningarna = amerikanarna! (klockren!). Den analysen tar punkt där. Maya, Ela och Julia.. jag har hittat mitt livs största hot: denna bänken. Kommer den att förinta mig? Kommer jag att bli galen och sluta mitt liv här? Blir detta min milstolpe? NEJ! Jag hoppar vidare, jag drar hårdare, jag skriver mer! Jag kämpar emot.
SMS 8: Må ingen höra om vad vi fått höra idag.
Dag 2
SMS 1: Han ger mig onda ögat!!!... Klockan alltså. Jag tror han straffar mig för något. men jag Kan inte komma i underfund med vad....! Han har bara tickat fram lite över fyra timmar sedan jag vaknade. Jag svär på att det egentligen är tio timmar sedan, han kanske snart utbrister att han bara skämtat. Han har kanske humor. Jag har hittat mig en ny bänk iallafall. Lite mjukare, då denna är gjord på trä. Inga fåglar så långt jag Kan se. Det enda jag ser är visserligen mig själv.. Fönstret speglar mig, måste vara nått gälet för jag är grymt lik Viktoria Beckham... eller så har jag aldrig insett vår likhet förrns nu..
SMS 2: Ojdå, det var visst inget fönster utan en bil på Viktoria. Tyckte väl att jag mindes att jag satt på mig mer än bara underkläder imorse. Tabbe.
SMS 3: Jag har nog aldrig varit gladare över min mobil än vad jag är i dagens stund. Jag hör högljudda glädjerop i maggen, och hyllningar skickas ända från tårna via benstycket, för att ge puls och liv åt de krampaktiga handtaget som försöker hålla ihop den förfallna (men ändå mycket användbara) nokian. Mobilen har assisteratsom min kollega. Den har funnits med mig i alla arbetets situationer och jag har känt förtroende att också skänka bort information om mig själv, som sträcker sig längre, ja, oooh, så mycket längre, än arlandas yttre gränser. I tider då kioskkassörer blivit allt mer labila och ibland till och med tar sin menstruationshumörsvängning på de oskyldiga tidningarna som råkat ramla ner från hyllan, o i en tid där vagnen i princip klassas som en förlorad fotbollsmatch.... Det är i dessa tider man ska glädjas över sina kollegor. Ja, vi som tillsammans enligt liknelsen, antar jag, måste agera som kommentatorer till denna förlorade match(u get the picture). Hur kul ä dä (*skövdedialekt på sista meningen)
SMS 1: Goomöra! Förstår att du förståss är uppe och springer runt som tuppen själv, i en hyffsat trevlig kaluffs. Jasså, inte det?.. Vad sa du? En gång till är du snäll.. Nej. det är otroligt svårt att begripa - tala tydligare!... Va? ...... Jaha, men vänta!.. Du sover ju!! Oo, allt det jag hörde måste varit ord du sagt i sömnen!! Skit också. Jag är alltså vaken alldeles själv.. Bittert. Ensamt. sitter på en bänk ute och fryser.. Vaktar vagnarna som japanerna håller i. Vänta, nu släppte de dem. Plikten kallar. I got to go, inte tid för detta trams!............ Heeeeeeh, några libaneser ser ut att dra till sig dem nu. Ja ja.. Jag sitter väl kvar. Tänk positivt ester. Du har ju faktiskt varma skor på dig åtminstone. Du överlever kylan på bänken!.... Men vänta! Var är min sko?? När jag tittar ner är det enda jag kan se, en trasig strumpa på en röd stackars fot! Det var det värsta! Någon måste varit här och tagit den?! Du milde. Nu kommer snuvan också. Vilken morgon!!
SMS 2: Fortsättning följer..
SMS 3: Tillbaka på bänken igen. Denna gång iklädd en gul reflexjacka.... så syns gör jag, jo tack. Det är kanske bra detta. Om inte annat så ska det väl se till att skatorna ser mig, o då vet de vart de INTE ska släppa sin Skit. Å andra sidan har jag lärt mig att inte lita på deras intelligens allt för mycket. Plus att helt plötsligt får de ju för sig att surprica och de utbyter då blickar med de andra gråskallarna i deras crew har jag märkt. Blickarna verkar betyda "DROP THE BOMB" (har krävts noga iakttagelser att kunna översätta översätta i så konkreta ord) och alla ger då ifrån sig 30% av den totala kroppsvikten - alltså i lös form.. Neeji, men det händer ju bara ibland. Ser ut att vara mestadelskråkor idag så kanske jag klarar mig.....juste! Om du undrar hur det gick med foten så är allt bra nu. Sprang ner till lennart som påstod att den var förfrusen, drog fram nå verktyp och högg. Låter lite brutalt men det gick fort. Som tur är fungerar kvarståendefot mycket väl dessutom... Oj vänta! En polis vinkar,
SMS 4: DRAMA. DRAMA!! Åh, du arma själ!.. Här på arlanda anser vi att varje sekund är dyrbar. Tid är pengar! Poliserna tar detta på högsta allvar, o när de då råkande se texten i mitt förra meddelande då jag nämnde "DROP THE BOMB" blev kalabaliken enorm! med tanke på att flygplatsen precis blivit bombhotad (av explosiva bomber, inte nå skitbomb även om vissa djur kan tendera att ha aningen explosiva lortar) kanske jag kan ge dem lite förståelse. Men min förklaring till de orden begrep de inte alls, utan beordrade mig att släpa tonvis med vagnar som straff, därav detta långa avbrott. Skoningslöst har jag nu kommit undan. När jag haltande (pga morgonens tidigare incident) gick mot kontoret stötte jag på thord, min psyk. lärare. Han undrade varför jag haltade så dramatiskt, o jag bad honom titta efter. "Jag har förlorat en fot." Jag berättade hela historien om allt som hänt under dagen. Han ville inte förstå. Han påstod att han visst kunde se båda mina fötter.
SMS 5: Han var envis och påstod att jag fått för lite stimuli. Att jag istället hittade på saker för attstimulera mig själv. Vilket tjaffs. Jag vägrade lyssna på allt. Jag fortsatte att gå istället. Och jag gjorde mina haltningar ännu mer dramatiska. För o visa liksom. Jäjä, skickar fler uppdateringar senare, verkar ju bli en helt knasig dag!!.... O du har inte vaknat än nej.. Dröm på bara. Snart vaknart du upp i den kalla, sanna verkligheten.
SMS 6: .. Tappert försöker jag med endast ett ord sammanfatta min senaste tid här på jobbet; ärofylld. Min roll som vagndragare har fått mig att inse - vi människor älskar inte atthedra och berömma de som skyver på vagn. Vilken vishet jag berikats med! Det är för mig en ära. Men i min inre syn ser jag glada människor som applåderar vart än jag går fram. De slänger serpentiner på mig. Jag försöker alltså lura mig själv. Har hört att det ska vara rätt effektivt.
SMS 7: Sidär, på plats på bänken igen. Fåglarna är borta! Blev precis informerad om att det är tre grader kallare här uppe än på marken. Hoppas inte fotstumpen blir inflammerad! Har den senastehalvtimmen gått och trott att vi fått besök av dinosaurieörnen här i Sverige, sedan såg jag loggan från SAS. Såpass, ett flygplan alltså. det kunde jag ju begripit. Ja, men faktiskt. När jag tänker på det så är det inte allt för stor skillnad på flygplatser och djur på zoon. Likheter överallt. Börja med svennen. Vår arbetsförmåga har ju tydliga paraleller med myrans. Brasilfolket är ju självklara som frukten som förbrukas och äts av elefanterna och noshörningarna = amerikanarna! (klockren!). Den analysen tar punkt där. Maya, Ela och Julia.. jag har hittat mitt livs största hot: denna bänken. Kommer den att förinta mig? Kommer jag att bli galen och sluta mitt liv här? Blir detta min milstolpe? NEJ! Jag hoppar vidare, jag drar hårdare, jag skriver mer! Jag kämpar emot.
SMS 8: Må ingen höra om vad vi fått höra idag.
Dag 2
SMS 1: Han ger mig onda ögat!!!... Klockan alltså. Jag tror han straffar mig för något. men jag Kan inte komma i underfund med vad....! Han har bara tickat fram lite över fyra timmar sedan jag vaknade. Jag svär på att det egentligen är tio timmar sedan, han kanske snart utbrister att han bara skämtat. Han har kanske humor. Jag har hittat mig en ny bänk iallafall. Lite mjukare, då denna är gjord på trä. Inga fåglar så långt jag Kan se. Det enda jag ser är visserligen mig själv.. Fönstret speglar mig, måste vara nått gälet för jag är grymt lik Viktoria Beckham... eller så har jag aldrig insett vår likhet förrns nu..
SMS 2: Ojdå, det var visst inget fönster utan en bil på Viktoria. Tyckte väl att jag mindes att jag satt på mig mer än bara underkläder imorse. Tabbe.
SMS 3: Jag har nog aldrig varit gladare över min mobil än vad jag är i dagens stund. Jag hör högljudda glädjerop i maggen, och hyllningar skickas ända från tårna via benstycket, för att ge puls och liv åt de krampaktiga handtaget som försöker hålla ihop den förfallna (men ändå mycket användbara) nokian. Mobilen har assisteratsom min kollega. Den har funnits med mig i alla arbetets situationer och jag har känt förtroende att också skänka bort information om mig själv, som sträcker sig längre, ja, oooh, så mycket längre, än arlandas yttre gränser. I tider då kioskkassörer blivit allt mer labila och ibland till och med tar sin menstruationshumörsvängning på de oskyldiga tidningarna som råkat ramla ner från hyllan, o i en tid där vagnen i princip klassas som en förlorad fotbollsmatch.... Det är i dessa tider man ska glädjas över sina kollegor. Ja, vi som tillsammans enligt liknelsen, antar jag, måste agera som kommentatorer till denna förlorade match(u get the picture). Hur kul ä dä (*skövdedialekt på sista meningen)
Kommentarer
Postat av: M
Fick mig också den stora äran att få alla dessa sms. Vad har det tagit åt flickan?;)
Postat av: ellen
haha sköna flicka
Postat av: beckan
något av det roligaste jag läst. skön stil alltså (läs som baloo i jungelboken).
Trackback
